NZ del 1

Efter 30h resande var vi äntligen framme. Lätt jetlaggade kom vi till ett regnigt Christchurch. Givetvis var bagagen på villovägar. Verkar som det blivit en tradition med försenat bagage vid längre fiskeresor. I alla fall så hann vi kolla upp en hel del varav ordna ett förråd för vår utrustning till Fiji och inhandla diverse nödvändiga suppleanter. 16h senare kan vi äntligen hämta ut bagaget och resan påbörjas med en gång. Snabbt packa om och förvara Fiji-utrustningen i förrådet och sedan vidare norrut. Klockan är två på natten när vi är framme vid hostlet. Dagen därpå går till att ta det lugnt och avnjuta lite bad i varma vattenkällor innan vi beger oss ut på den långa vandringen. Vi går ca 22km första dagen genom diverse dalgångar där den ena miljön inte är den andra lik. Miljöer allt från sagan om ringen tema med mystiska skogar och berg till dalgångar som ser ut som pampas-slätter i Sydamerika. Andra dagen är vandringen bara 13km innan vi är framme vid vattnet som vi ska fiska i. Vi ser nästan omgående öringar i 2-4kg i det kristallklara vattnet. Men ingen av den behagar att hugga.

Brutalt stjärnklara himlar vid de mystiska skogarna (Photo: Johan Byström)

Sightfiske på gång

Dag 3 bestämmer vi oss för att gå ner allihop och sightfiska allesammans, där mästaren i sten sax påse får äran att fiska medans vi andra tittar på. Första stora öringen syns ganska omgående. Tommy som vart mästare får äran att smyga sig ner för ravinen och hala ut en klinkhammer. Fisken verkar ha synat honom och försvinner ur radarn för oss. Men Tommy står kvar och håller på att trixa och ha sig. Tydligen ser han fortfarande fisken. Efter 5 minuter har vi andra börjat att titta ner i marken och pillar på sanden när Tommy helt plötsligt skriker och står med tungt böjt spö. Förvisso ett klass 6 spö men öringen är riktigt fin. Fisken håvas och förevigas på film och foto.
Efteråt satt vi och njöt i solen då Johan började muttra om en ål i vattnet. Metaren i mig vaknade till liv och jag började ihärdigt spana. Efter ett tag såg jag den största ål jag någonsin skådat. Med god marginal över 1,5meter simmade den sakta nedströms. Och där stod man, utan ålspö och bara gapa av dess storlek. Det fick bli ett morgondagens problem...
Näste man på tur att pröva lyckan var Isak. Vi fick syn på en riktigt stor öring som visar sig vara den största öringen vi skådat på hela resan. Med en längd lätt över 80cm skulle den pressa en våg med god marginal över 5 kg. I vilket fall som så fick Isak nobben.

Mästaren i sten-sax-påse med sin belöning i form av 3.5kg öring 

Brutalt stor öring som inte ville dansa med Isak

Dag 4 Splittrade vi upp oss. Johan och Isak gick en sida medans jag och Tommy gick andra sidan. Tommy började med sinktip i ett bakvatten där han haft något hugg innan. Ganska omgående får han på en fisk, men ganska kortvarigt då linan tjorvar runt sig en sten och fisken går lös. Jag får äran att göra ett försök i poolen. Efter andra kastet sitter den där. En riktigt fet regnbåge i 2.5kgs klassen som fick bli vår lunch. Inälvor och huvud tog jag vara på och skulle användas till en djup pool längre nedströms. Efter fin-lunchen bar det iväg neråt. Jag riggade ett ålspö som fick följa med efter gårdagens syn och den djupa poolens ålar skulle få gå i batalj med mig.

De gamla Put&Take vanorna satt kvar

Fin-lunch bestående av sashimi, grillad regnbåge och Rötjut

Största ålen från den djupa poolen. Inga 1.5m men i alla fall över 3kg

Dag 5 valde vi att gå tillbaka mot bilen där vi gick en annan stig för att testa en annan å. Vi gick nästan 30km så att sista dagen skulle bli en enkel match med mindre en 10km kvar och för att hinna pröva den andra ån lite. Dag 6 sprang vi halva dagen längs den där ån utan att knappt se en enda fisk. Därefter blev det bilen och handla mat och godis som man trånat efter dessa dagar.

NZ del 2 kommer inom kort så stay tuned ;)

God fortsättning på det nya året!

Vintern har nu lagt in en växel till och termometern visar siffror som gör att man hellre stannar hemma. Det är i såna här tider man får passa på att hålla sig till den sociala biten och lite pyssel inför kommande säsong. Innan kylan kom på heltid lades det lite tid på lake. Pimpel med blänke och krok i sin enklaste form och diverse agn på det. Passen har gett ganska klent resultat med både få och små. Men det var då en kväll när vi redan gett upp och snart skulle packa ihop grejorna som det kom ett hugg. Upp kom en fin bit strax över 3.8kg. Förvånad och smått chockad hade jag den framför mig. Nu är det ju ingen jätte i sig, men har inte lagt någon större tid på lake sedan 2009 vilket gjorde att den värmde väldigt gott i vintermörkret.

Hann även fira lite jul nere i södra Sverige och kom ut på två korta pass efter abborre. Första passet och på mindre än en minut hann jag få en fin bit med god marginal över kilot. It´s on tänkte jag. Men någon timme senare var hoppet förlorat. Det visade sig att detta fick bli årets sista fisk.

Nu är det nytt år och nya äventyr som väntar. Må ni ha ett gott 2016

Sista rycket innan isen

Det är något som grott inom mig ett tag nu senaste tiden. Förnekelsen och acceptansen att vintern är här. Varje år är det samma visa. Man kämpar in i det sista med önskan om öppet vatten. Faktum är (som Ola Esbjörnsson brukar säga) att jag i helgen fick smaka på denna bitterhet som jag föraktat år in och år ut. Först på lördagen åkte jag från ramp till ramp med båten och insåg att min sista utväg var havet på grund av all is. Passet blev ett fiasko och söndagen fick dessvärre gå åt till ismete.
Med mig ut på söndagen hade jag min kära sambo. Efter att ha gått ut 50 m inser jag att isen blir tunnare och tunnare. Från 6 cm som tjockast så var den nog närmare 3 cm där ute. Dubbelis på det gjorde att jag inte kände den självsäkerhet som jag brukar känna vid så tunn is. Vi vänder och får göra det bästa av saken och fiska längst kanten intill land. Resten av passet är historia. Men på vägen hem i bilen började vi prata om framtida isfisken och jakten på att ta en stor abborre från is. Från bitterhet och förakt vände steken och möjligheterna började se sitt ljus. Måste nästan erkänna att jag välkomnar vintern nu. Jag får mer än väl vara nöjd med en fantastisk säsong där jag lyckats med de flesta målen. Nog om det!

Här kommer lite bilder från de sista öppet-vatten-passen för detta år uppe i norr med bland annat en abborre som innebar en höjning av mitt blygsamma spinn-pb på abborre med ett hekto prick.

Darts nya jigghuvud tillsammans med deras offset-krok 4/0 tillsammans med DS shad fick denna svårflörtade dam på fall i 1-gradigt vatten. Ska bli spännande till våren att få stifta bättre bekantskap med dessa jigghuvuden. Rörligheten på jiggen hämmas inte lika mycket som med traditionellt huvud vilket bådar gott inför framtida fisken. 

47cm och ett nytt spinnpb på 1,49kg

110 cm och bra buk framtill. Dessvärre var det en brax som fyllde ut den vilket gav lite falsk marknadsföring. Vågen nådde inte hela vägen till 10 kg men fisken har framtiden framför sig. Flötestrolling med död mört var melodin.

109 cm lång med en smal kropp och ett imponerande stort huvud. Lurades dessutom 2 ggr denna dag. Först på en död mört och sedan på en död abborre via flötestrolling.

När en tiokilos ser liten ut!

Vintern närmar sig med stormsteg uppe i norr. Isen har lagt sig flertalet gånger men vind och regn har rivit upp den igen. Det är nu som chansen för de riktigt stora brukar vara som störst. Jag har hunnit lägga några pass till sen senaste inlägget. Ett av dem vart jackpot! Efter att det hade regnat en del dagen innan med segt fiske som resultat så vart förutsättningarna bättre denna dag. Jag körde flötestrolling med både dött och levande. Inte oväntat så högg det nästan bara mindre fisk på de levande betena som ändå vart runt 3hg. På de döda betena som vart runt 5hg hade jag däremot 2 hugg inom en väldigt kort period. Första hugget var en 10,22kgs som jag hann landa och väga innan det högg på ett annat spö. La tiokilosgäddan i håven direkt och tog det andra spöet. Mothugget satt som det skulle och fisken kändes ännu tyngre. När den närmar sig båten ser jag hur liten min tiokilos i håven ser ut i jämförelse med den som är utanför. Sansar mig snabbt och försöker med lugn och ro håva den stora gäddan med en håv som redan fyllts ut av 10kg. Det gick vägen. Knäpper någon bild på spektaklet och släpper i tiokilosen. Den stora gäddan mätte 125cm och tyngde vågen till 14.66kg! Än en gång skördade betestacklet med döda beten.

10,22kg vs. 14,66kg

14,66kg fördelat på 125cm

Sniptia

För någon dag sedan var jag ute och drog mina döda beten längs skutan. Dagen kunde summeras med en handfull gäddor med en topp på 10,39kg. Happy days :)

114cm asätare

Fortsatt bra snitt på gäddorna

Har den senaste tiden hunnit med några pass till. Nu när hösten är här på riktigt, brukar betesfisken samla upp sig ordentligt och det är som gjort för flötestrolling. Stora döda beten har fungerat tidigare år och så även i år. Tacklet som används har modifierats år efter år och jag känner mig snart riktigt nöjd med tacklingen. När tiden finnes i vinter kommer jag gå till väga hur den senaste versionen ser ut för optimal krokning med stora döda beten. Tills dess kan ni hålla er till godo med de senaste fångsterna.

Smal 113cms strax över 9kg

117cm med matchvikt på 11,44kg

Ful skåning med en snygg tiokilos 

Damerna fortsätter att bjuda upp till dans

Var för några dagar sedan ute och flötestrollade med flytring. Efter några timmars paddlande och sökande kom till slut ett hugg. Mothugget satt som det skulle och tunggung direkt. Normalt sätt brukar det gå bra att tämja bestarna från flytring men denna gamla donna simmade runt runt runt mig så det vart svårt att parera med bena. Men som så många andra sagor så slutade även denna väl.

127cm kärlek fördelat på 14,5kg